Jag har nog klarat mig väldigt lindrigt under de tidigare graviditeterna, men jag har alltid gråtit till helt normala tv serier eller varit väldigt lätt retlig.
Men nu upplever jag något som är himla pinsamt! Jag börjar stor gråta för ingenting! Vid 3 tillfällen har jag brutit ihop så att Tim har blivit en aning chockad.
Som ikväll när vi sitter och äter. Tim små retas med mig vilket är rätt vanligt. Jag märker att jag börjar bli rätt förbannad men samtidigt kan jag inte sluta skratta. Jag förklarar för honom att jag faktiskt är rätt arg och vill att han sluta. Han fortsätter och tillslut vet jag knappt vad jag ska ta vägen. Jag skrattar, kan inte äta och samtidigt så arg så jag bara vill skrika på honom.
Han tycker självklart att detta är jätte roligt när jag påstår att jag är arg fast jag sitter och skrattar.
Jag säger att sluta du inte nu går jag in i tv rummet i stället. Han fortsätter bara skratta åt mig.
Jag börjar gråta hysteriskt och barnen blir ju självklart oroliga när jag utan någon anledning börjar gråta.
Tim tyckte så synd om mig, kramade mig och bad om förlåtelse och sa att han inte skulle göra så här mera.
Egentligen var detta ingenting, det var roligt bara att jag tyckte han jobbig fast samtidigt rolig och när jag börjar gråta för såna här saker tycker jag det är pinsamt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar